Jag dristar mig att inledningsvis citera Säljös epilog där vi hittar flera av hans bärande idéer. ”Vår intelligens – i sociokulturell mening - är vår förmåga att på relevanta och innovativa sätt använda de medierande redskap som finns tillgängliga.” Samt ”Växelverkan mellan redskap, tolkningspraktiker och individer är vad den sociokulturella evolutionen i stor utsträckning handlar om”.
Det sociokulturella perspektivet utmanar Piaget och rationalismen genom att se på lärande som något vi utvecklas genom där Piaget säger att vi behöver en viss mognadsgrad för att vara tillgängliga för lärande. Lärande enligt det sociokulturella perspektivet är en kommunikativ process. Människan utmanar den befintliga kollektiva kunskapen bland annat genom kontextuallisering och rekontextuallisering. Kunskapstörst är så att säga en naturlig drivkraft och något som hela tiden för samhällen framåt.
Intressant då när skolan introduceras. Sett ur ett sociokulturellt perspektiv är således lärande inte samma sak som utbildning. Vad är då utbildning? Och hur bör den utformas? Vad är dess syfte? Inledningsvis var skrivkonsten inte för alla. Den blev ett sätt att behålla maktpositioner. Den som behärskade skrivkonsten behärskade makten. I alla tider har det funnits och kommer förmodligen att finnas kunskap som är få förunnad och som i någon form innebär makt. Hur denna kunskap ser ut är naturligtvis kontextuell. Att jag som förälder vet vart lördagsgodiset är gömt ger mig makt över mina barn men det ger mig knappast makt i samhället. Att jag som konsument har förmåga att analysera och jämföra olika telefonabonnemang ger mig en måhända mer användbar makt då jag kan välja det som passar mig bäst och inte faller för reklambudskap.
Det låter inledningsvis som om alla medborgare hade förmågan att förvärva all kunskap men så är det ju inte. Alla kan inte allt. Och enligt Säljö är det inte rimligt heller. Nyckeln finns i begreppet appropriering, förmågan att ta till sig nya redskap och göra de till en så naturlig del av sitt liv och handlande att de blir ”genomskinliga”. Kärnan i denna process är enligt Säljö att övervinna motstånd. För den icke insatta bjuder en stickbeskrivning på stort motstånd vid första anblicken och många lägger ner den striden för att gå vidare till en annan utmaning. Men för den som väljer att inte vika sig för det initiala motståndet finns en möjlighet att lägga ytterligare redskap i sin verktygslåda och inte minst så småningom kunna producera såväl vackra som funktionella ting.
Sälsjös bok väcker många hoppfulla tankar om mänskligheten. När oljan tar slut kommer vi att hitta alternativa drivmedel osv. Men jag saknar ändå ett resonemang om social kunskap som maktmedel. De maktaspekter han tar upp är till stora delar instrumentell makt men hur kan man genom det sociokulturella perspektivet se på nedärvd social makt? Jag menar att det finns vissa kunskaper och kontexter som människan aldrig kan förvärva. De kunskaper som är knutna till klass, kulturellt kapital. Jag skulle vara lika mycket elefant i rummet på en tjusig krog på Stureplan som på en pubafton i Kovland. Mitt beteende, mitt sätt att konversera, mitt bordsskick och mycket annat är för alltid präglat av min medelklassbakgrund. Det sitter i mitt skinn. Visst, jag skulle kunna lära mig vilken gaffel jag ska börja med på Nobelfesten men det skulle vara ett skådespel och det skulle märkas.
Säljö skriver att sammanblandningen mellan lärande och undervisning ”…är ett av den pedagogiska diskussionens stora begreppsliga problem” - så det här är verkligen en viktig fråga du tar upp. Om jag förstår dig rätt så menar du att utbildning har som en funktion att behålla maktpositioner? Du nämner skrivkonsten. Idag när betydligt fler människor i Sverige lär sig läsa kan jag undra vilket innehåll som har samma roll? Retorik? Förr: Att skriva Idag: HUR man skriver? Alltså, finns det ett lärande som endast är tillgängligt för vissa elever, men inte andra? Säljö menar ju att individer och kollektiv kan lära sig saker som kan vara destruktivt för omgivningen. En minskad social rörlighet skulle kunna ses som något destruktivt. Samtidigt finns ett betygssystem idag som gör det möjligt att t.ex. alla elever i en klass kan få MVG i matte. Det hade vi inte förut. Men självklart spelar en rad olika faktorer in som gör att elevernas resultat skiftar. Kan vi komma runt dessa faktorer på något sätt? Kan vi lösa upp gamla kontext? Tänk om vi hade ett system där om en elev inte trivs i skolsystemet (inte bara en viss skola utan förkastar hela skolsystemet som sådant) så skulle han/hon kunna läsa hela utbildningen på distans? Med dagens (obs!) skolplikt är det då märkligt att hemundervisning är så pass reglerad. Det handlar väl om kvalitetssäkring antar jag. Men jag har en kusin i USA som är lärare och undervisar vid en halvdistansutbildning för grundskoleelever. Föräldrarna hjälper till i de dagliga uppgifterna och så träffas eleven och min kusin regelbundet på nätet. Varför har vi inte samma upplägg i större utsträckning i Sverige? Nätbaserat lärande kan vara EN lösning på problemet du lyfter kring makt och lärande. Och visst är det så, vi kan inte förvärva all kunskap. Och vi har överlevt som människor just p.g.a. specialisering. Men vad gäller idag? Bör man fokusera på att lära sig något även om man vet att man inte kommer att bli bäst på det? Hur vet man när det är dags att gå över till något annat? Vad ger det för signaler när man i förtid avslutar en lärandeprocess?
SvaraRaderaEtt hett boktips kring precis det här är en bok som heter ”The Dip” skriven av Seth Godin. Här är en kort intervju med författaren: http://blog.guykawasaki.com/2007/04/the_big_dip_ten.html#axzz1lgtZTgGC
Och boken på wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Dip
ha det bra!
Johan
Som du skriver Anna, den nedärvda sociala makten utifrån det sociokulturella perspektivet. Du nämner att det kan handla om klass och ekonomiskt kapital vilket leder mig in på boken ”Tala om klass” som jag läser just nu. Att tala om klass känns lite tabubelagt, kanske är det bara jag som känner så. Hur som helst skriver jag lite av baksidan på boken.
SvaraRadera"Klass finns. Klass väcker känslor. Klass ger skillnader i makt, status, lön, hälsa, boende och arbetslivsvillkor. Trots detta förnekar vissa att klass finns. Men skillnaderna består och har i många fall ökat."
Att tala om klass är en del av maktbalansen. Som boken skriver, makten ger skillnader inte bara i form av utrymme eller kunskaper utan även av hälsostatus och annat. Ett citat som min pappa tycker är komiskt och som det ligger en del i ”Förr skulle både gubben och TV:n vara tjock, nu ska båda vara smala” – något i den stilen. Oj, vad jag svävade ut nu. Hm… jag får fundera vidare men makten finns och maktpositionen förändras med tiden.